Om

I denna blogg skriver jag, Mikael, i stort sett om vad som helst, men som namnet på bloggen antyder mest om skeenden m.m. i naturen. Russula är kremlornas vetenskapliga släktnamn. Detta svampsläkte är stort och det innehåller både några fina matsvampar och en del skarpa svagt giftiga arter. På bilden en storkremla (Rússula paludósa).

Senaste inlägg

High Commissioner


I den tecknade serien Tintin tycker kapten Haddock (vilket f ö betyder ”kolja”, kapten Kolja således) mycket om whisky. I några av berättelserna finns den påhittade whiskyn Loch Lomond, men det visade sig att det faktiskt redan fanns en whiskysort som heter så.
Loch Lomond är en single malt och tillverkas vid det egna destilleriet i Alexandria i Skottland. Destilleriet tillhör The Loch Lomond Group, och denna koncern bildades så sent som 2014.
 
High Commissioner ovan, vilken också produceras av Loch Lomondgruppen, är inte speciellt märkvärdig men den är ändå en mycket fin blend, gjord på olika malt- och kornwhiskyer, bl.a.
Den har en viss rökighet, inslag av fat, honung och örter, och den är förvånansvärt fint balanserad vilket gör att den fungerar både som avec och som ren drink. Prisvärd.

Folk

På grekiska finns flera ord för ”folk”. Bara i Nya Testamentet finns i alla fall fem olika. Det kan vara intressant att se vilka nyanser och specifika betydelser dessa ord har. Det är nämligen skillnad på folk och folk.

Först kan vi nämna ’Laós’. Detta avser ”gudsfolket”, vilket framförallt framträder som ”den gudstjänstfirande församlingen”. Det är Kristi folk, som firar mässan och följer Herren ut i vardagen.

I Aten med omnejd talades under antiken en grekisk dialekt som heter attiska (efter landskapet Attika). Denna dialekt låg till grund för koinégrekiskan, alltså den allmänna grekiska som var världsspråk på Jesu tid och som är Nya Testamentets grundspråk.

Den attiska varianten av laós är ’leós’ och ur detta ord har ’leitourgía’=”liturgi” bildats. Det kommer alltså av ’leós’=”folk” och ’érgon’=”arbete” (andra ord som kommer av ’leós’ resp ’érgon’ är t.ex. ”lekman” och ”ergonomi"). Formen 'ourgía' finns för övrigt i flera andra sammansättningar, t.ex. 'kheirourgía'= "kirurgi", där 'kheir' betyder "hand". "Kirurgi" betyder alltså ordagrant handarbete eller hantverk.

Grundbetydelsen av ordet liturgi är således "folkverk" eller "folkets verk". I grekiskan har innebörden av ordet skiftat under årens lopp, och det har t.ex. kunnat betyda ”allmännytta” och ”offentlig tjänst”. I Kyrkans sammanhang är det gudsfolkets verk som avses, i första hand gudstjänstfirandet.

Under antiken fanns ett stort antal dialekter och dialektområden i Grekland, och för att visa hur ord kunde variera så kan jag ta det ovan nämnda 'laós' som exempel.
På klassisk grekiska heter det alltså 'laós' och på attiska 'leós'. På koiné heter det 'láos' och på joniska 'léos'.
I detta fall är det alltså både bokstäver och betoning som varierar.

Ett annat grekiskt ord för folk är ’Óchlos’. Det motsvarar det latinska ’vulgus’ och betyder ”vanligt folk” och ”folkmassa”. Det är alltså folk i allmänhet. Det är de som nyfiket samlas när något är på gång. Det var dessa som Jesus kände medlidande för. De var ”som får utan herde” (Matt 9:36).

”Oklokrati” kommer från detta ord och betyder pöbelvälde. Motsatsen är ”aristokrati”, vilket är när de förnämsta, t.ex. adeln, styr och ställer.

Det tredje ordet är ’Éthnos’. Vi talar ibland om etniska grupper och etnicitet m.m. Det betyder alltså ”folkslag”, och det är ’éthnos’ som används i missionsbefallningen: ”Gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19).

Ett fjärde ord för "folk" på grekiska är ’Óikos’ som egentligen betyder ”hus”. Det är alltså fråga om ”husfolket”. Detta innefattar inte bara en familj eller folket på en gård, utan det sträcker sig genom generationerna. Man talar t.ex. om Jakobs hus, Israels hus och Davids hus, men ordet används också om Guds hushåll, dvs den kristna församlingen.

Av óikos bildas också ordet ’oikoméne’ som betyder ”den bebodda världen”. Från detta ord i sin tur kommer vårt ”ekumenik”, vilket betyder att det är något som gäller alla folk där tid, rum och nationsgränser inte har någon betydelse.

Även ekonomi och ekologi kommer från óikos. Hushållningen gäller alltså inte bara pekunierna utan även naturresurserna.

Latinets ord för hus är ’domus’ och från detta ord har vi fått domkyrka och domkapitel t.ex.

Det femte ordet för folk är ’Démos’ som vi känner igen från exempelvis demokrati. Démos förekommer bara två gånger i NT och båda gångerna har det en negativ klang. Den ena gången, då en folkhop ropar att Herodes är gud, står i Apg 12:22. Den andra gången är när folkhopen i Apg 19:23ff bekände sig till den efesiska Artemis.

Språk är, som jag tidigare nämnt, intressant. Det kan också vara lättare att förstå innebörd och sammanhang när man går lite närmare in på grammatiken och etymologin.

Rho Cassiopeiae

Stjärnbilden Cassiopeja ser ut som ett W och längst upp på den högra spetsen av detta "dubbelve" ligger beta-stjärnan Caph.
Till höger om den ligger rho-stjärnan vilken man kan se med blotta ögat, och med en vanlig handkikare (8X40) syns den tydligt. Ikväll ligger Cassiopeja brant upp i VNV, nästan i zenit, och för att hitta rhostjärnan ska man från Caph se åt NV dvs en liten bit ner mot nordvästhorisonten.
Vad är det för märkvärdigt med denna stjärna då? Jo, den ligger 11 648 ljusår från jorden. Dvs det ljus vi ser av den idag lämnade stjärnan för 11 648 år sedan, och ljuset har under alla dessa år (som vanligt) färdats med en hastighet av 30 000 mil i sekunden. Vi ser den alltså nu som den såg ut när den senaste istiden precis hade släppt sitt grepp här hos oss. Att man trots detta avstånd kan se den så bra beror på att den har en absolut magnitud på -7.5, dvs den är en halv miljon gånger ljusstarkare än solen.
Den är en gul hyperjätte och av den stjärntypen känner man bara till sju stjärnor i hela Vintergatan. Den kommer troligen snart att explodera i en supernova. Fast troligtvis har det nog redan skett. Vi får se när denna händelse kommer att synas från Jorden.

Ljusföroreningar

Många tycker säkert att det är mysigt med en massa belysningsanordningar, det är ju så mörkt här uppe i norr vid denna årstid. Det är inte bara något som förekommer i våra tätorter, utan även på landsbygden är det fullt av ljusföroreningar. Tyvärr för det med sig en hel del negativt. Djur förstår inte varför det aldrig blir natt, det stör fåglars flyttning och människor kan få förstörd nattsömn.
Detta är något som jag har tänkt på väldigt länge, inte minst för att det har försvårat stjärnskådandet, och idag togs det upp i P1:s Naturmorgon. Man var vid Marbäcks kyrka utanför Ulricehamn vilken har en stark fasadbelysning. Detta hindrar fladdermössen från att ge sig ut på jakt under sommarnätterna eftersom djuren tror att det fortfarande är dag. Senare besöktes också Finnekumla kyrka där det var mörkare och därmed bättre förutsättningar för fladdermössen.

Det allra värsta med det artificiella ljuset är att det stör insekter som ska pollinera växter nattetid. Därmed påverkar det även oss eftersom pollineringen uteblir och växterna inte kan gå i frukt och mogna. Insekterna hittar inte heller varandra för reproduktion och minskar således också i antal.

Det finns säkert många förklaringar till att vi vill ha så mycket ljus omkring oss, men vi bör nog tänka om lite. Vart har t.ex. energisparandet tagit vägen? I och för sig finns det många lågenergilampor numera, men det gäller nog knappast för all den armatur vi använder.

Några soppar

Soppar är rätt lätta att känna igen eftersom de har rör under hatten och inte skivor, taggar eller något annat. Här presenteras fem matsoppar samt den oätliga gallsoppen.




 
Björksopp (Leccínum scábrum). En utmärkt matsvamp som tillhör strävsopparna (släktet Leccínum), vilka f ö samtliga är ätliga. Dessa känns igen på filttofsarna, dvs de sträva små fjäll som sitter på foten. Hos björksoppen är dessa mycket mörkt bruna till i stort sett svarta. Hattfärgen kan variera en del i olika bruna nyanser. Rören under hatten är först vita, senare lite gråa och ofta med bruna fläckar. Svampköttet är vitt, och till skillnad från flera andra strävsoppar förändras inte färgen i snittytor och vid tumning. Som namnet antyder växer den tillsammans med björk.
 

 
Tegelsopp (Leccínum versipélle) tillhör också strävsopparna. Alla strävsoppar är ätliga, och tegelsoppen utgör givetvis inget undantag. Hatten är orange och har ofta överhängande hatthud. Porerna (rörmynningarna) är gråaktiga, men blir blekare med åldern och vid tumning grålila. Filttofsarna på foten är helt svarta. Foten kan färgas blå eller blågrön nära basen. Ofta är små exemplar bäst till mat, men just tegelsoppen kan behålla sin fasthet och användas även när den nått en storlek som den på bilden. Köttet är vitt men i snitt rodnar det för att sedan bli grålila och till sist nästan svart. Vid tillagning blir det också svart. Den växer med björk.
 

 
Gransoppen (Leccínum piceínum) har bruna fjälltofsar och rödbrun hatt. Fotbasen blir blågrön vid skada och svampköttet lila vid tumning, senare brungrått. Det blir emellertid aldrig helt svart som hos t.ex. tegelsopp och aspsopp, inte ens vid tillagning. Den växer med gran.
 

 
Stensopp eller Karljohan (Bolétus edúlis). En av våra bästa matsvampar. Den tillhör ädelsopparna (släktet Bolétus) vilka ofta har en rätt tjock och knubbig fot, i synnerhet som unga. Den bruna hattfärgen kan variera en hel del från mycket mörk till mycket ljus, bl.a. beroende på var den förekommer. Den växer nämligen med ett flertal olika både barr- och lövträd. Rören är först vita, sedan gula eller gulgröna. Den ljusa foten har ett vitt ådernät. Som alla soppar vinner den både i smak och konsistens om den torkas.
 

 
Rödbrun stensopp (Bolétus pinóphilus) är en nära släkting till karljohansvampen. Hatten är rödbrun och ganska ojämn på ytan. Den har en klart mörkare fot än karljohan, men har som mogen svamp samma gula till gulgröna rör som sin släkting. Den växer framförallt med tall i renlav- och lingonrisdominerad tallskog och kallas därför populärt för "tallkalle". Den kan emellertid också växa med gran (vilket exemplaren på bilden gjorde) och även med bok. Precis som karljohan är den en utmärkt matsvamp. Här är två välväxta exemplar.
 

 
Gallsopp (Tylópilus félleus). Den är troligen inte giftig, men den är helt oätlig p g a den mycket bittra smaken. Hatten är gulbrun till olivbrun och lite sämskskinnsartad, och det lite pösiga rörlagret är vitt men blir vid spormognaden rosa. Foten har ett kraftigt mörkt ådernät. Växer med tall.

Äldre inlägg