Advent och jul


 
Nu har vi gått in i advent och i ett nytt kyrkoår ännu en gång. Perioden från första söndagen i advent t.o.m. julafton är egentligen julens fasteperiod, och den kallas också ibland just för julfastan. Att det är en fastetid innebär att man förbereder sig för Jesu födelsehögtid, julen. Detta gör man allra bäst genom att vara i bön och gärna i stillhet.
På 1000-talet kom julfastan officiellt att kallas advent vilket betyder ankomst. Det är en förkortning av det latinska ’Adventus Domini’ = ”Herrens ankomst”.
 
Herrens Första Advent är en benämning på Jesu Kristi ankomst till jorden. Därför bör söndagarna före jul heta 1:a söndagen i advent, 2:a söndagen i advent, osv. Gud sänder sin Son till jorden för att rädda oss människor från synd och död. Gud själv föds som människa i ett stall i Betlehem.
 
Herrens Andra Advent är Kristi återkomst, alltså det vi firade på domssöndagen. På så sätt knyts kyrkoårets slut resp början ihop.
 
Även på 2:a söndagen i advent uppmärksammas det eskatologiska temat, ”Guds rike är nära”. I denna söndags evangelietext den första årgången säger Jesus följande: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån” (Luk 21:25).
Men, Herren kan förvandla! I Jesus Kristus får vi frid med Gud, rådlöshet blir underbar i råd och det sista ordet i denna bibelvers vänds om till Nåd.
HERREN ÄR NÄRA.

Nattlysande moln


 
Under sommaren kan man nattetid på våra breddgrader se nattlysande moln på norrhimlen. De ligger långt över den höjd på vilken vårt väder äger rum. Inte ens Cirrusmoln, som befinner sig på kanske 10 000 meters höjd, är solbelysta på natten utan ser mörka ut. De nattlysande däremot ligger ca 80 km över jordytan, så att de belyses av solen också mitt i natten.
 
De är lysande vita och består av små iskristaller, mycket mindre än de som våra vanliga iskristallmoln på 8-10 km:s höjd består av. Var dessa iskristaller kommer ifrån är lite osäkert, men de bildas i alla fall runt små partiklar av meteoritdamm.
Det är bara under klara nätter i framförallt juni och juli och på latituder mellan 50 och 65 grader som vi kan se dessa moln, och solen måste ligga 10 grader under horisonten. De är helt enkelt för tunna för att kunna ses på dagen. Under vinternätter ser man dem inte heller, eftersom solen då ligger för långt under horisonten och inte kan belysa dem underifrån.

Vetenskapliga namn

Tidigt i historien har människor försökt att beskriva sin omgivning. Att göra så är förutsättningen för att kunna lära sig mer, att forska och gå på djupet.
Det var också viktigt i gången tid att det fanns ett namn på de grödor man odlade och på de redskap som användes i jordbruket t.ex., och så är förhållandet givetvis än idag.
 
När antikens vetenskapsmän skulle beskriva djur och annat inom biologin hade de kanske inte ett namn som vi tänker oss på dessa organismer, utan mer en lång beskrivning av desamma. Detta var rätt otympligt.
När Linné under 1700-talet fullbordade den binära nomenklaturen var det minst sagt genialiskt. Nu kunde varje art presenteras mycket kortare med ett släktnamn och ett artepitet. T.ex. fick gullvivan heta ’Primula veris’. Primula kan översättas med ”förstling” eller ”primör” och ’veris’ med ”vårens” eller ”hörande till våren”. Till svenska skulle man kunna kortöversätta det med ”vårprimör”.
Man skrev på latin eftersom det var dåtidens gemensamma språk både inom kyrkan och inom vetenskapen, bl.a. Däremot är det inte riktigt att kalla denna namngivning för ”latinska namn”, eftersom dessa inte var det latinska språkets benämningar på organismerna utan just en vetenskaplig konstruktion.
 
Taxonomin har sedan medeltiden utvecklats ytterligare. Dessutom har hela tiden nya forskningsrön gjort att de vetenskapliga namnen har ändrats. Inte minst under de allra senaste åren när man har studerat på molekylnivå och tagit hänsyn till genetiska kunskaper, så har det skett stora förändringar inom detta område.
Själv har jag tagit del av de nya rönen bl.a. gällande fåglar, växter och svampar, och jag måste säga att det bara är att lära om ordentligt. Det är inte enbart de binära artnamnen som har reviderats, utan även ordningar och familjetillhörighet är till stor del omvärderade.
I radio och TV hör jag flera, och det gäller även proffs inom resp område, som använder en föråldrad taxonomi. Det är inte så konstigt egentligen för det gäller, som jag skrev ovan, att verkligen lära om.
 
Nu får vi se hur vi alla kan lyckas med detta. Det är nog inte så svårt att lära sig något nytt, däremot kan de gamla namnen störa en del. Det är ungefär som att komma ihåg psalmnumren i 1986 års psalmbok. Man pluggar ju inte in dessa nummer men man minns fortfarande rätt många från 1937:ans psalmbok, vilket ju kan vara rätt onödigt.

Nypotatis

Där jag växte upp kallade man årets första skördade potatisar för nypotatis, medan man på andra ställen använde begreppet färskpotatis. Det är ungefär som med fastlagsbulle resp semla. Fastlagsbulle liksom nypotatis verkar användas mest i södra Sverige, medan semla och färskpotatis är vanligare i övriga delar av landet.
Både semla och färskpotatis verkar emellertid bli allt vanligare även i södra Sverige, och det beror nog till stor del på att stockholmsregionen påverkar övriga Sverige i så hög grad. Likaså har ordvalet såväl inom respektive bransch som inom handeln givetvis en avgörande betydelse.
 
Det flesta har nog i alla fall uppfattningen att nypotatis och färskpotatis är synonyma begrepp, även om jag har sett försök till att göra skillnad mellan dem. Vissa vill tydligen kalla potatisprimörerna för färskpotatis fram till midsommar, och därefter skulle det heta nypotatis. Vad jag vet finns inget allmängiltigt beslut om detta, men det kanske kan vara ett försök till att skapa lite ordning?
En förklaring till denna uppdelning skulle kunna vara att färskpotatisen egentligen inte är riktigt mogen, den har ju t.ex. nästan inget skal. Efter midsommar börjar primörtiden gå mot sitt slut och potatisen börjar få mera skal och mer mogen smak, och då kallar vi den för nypotatis.
 
Hursomhelst gäller dessa ord för nyskördad potatis bara fram till och med den 30 september. Sedan är de för gamla för att vara både färska och nya.

Gala


 
Nej, i detta sammanhang handlar det inte om en gala eller någon annan tillställning som man går och galer på.
’Gála’ är ”mjölk” på grekiska och mårornas vetenskapliga släktnamn är Gálium. Galium är i sin tur en latinisering av det grekiska ’galíon’ som betyder (ost)löpe. Galíon är diminutiv av gála och betyder ordagrant "liten mjölk". Man använde sig nämligen förr i tiden av gulmåran vid osttillverkningen. Troligen tillsattes ofta löpe ändå, men man menade att gulmåran gjorde så att mjölken ystades snabbare.
Gulmåran blommade rikligt i somras och dessutom slog den ut redan i slutet av maj, men det är nog ingen växt som man vill ta in eftersom den har en väldigt stark och påträngande doft. Tycker man att det är fint med måror i vas, så är det bättre att ta in t.ex. stormåra vilken har en härlig lite sötaktig doft.
 
Ett annat exempel med mjölkinslag är jungfrulinet. Dess vetenskapliga släktnamn är Polýgala vilket betyder ”mycket mjölk”. Man ansåg nämligen att kornas mjölkproduktion ökade om de fick beta på marker där det växte jungfrulin.
 
Ett tredje ord som innehåller det grekiska ordet för mjölk är ”galax”. Det kommer av att man på grekiska kallade vår galax Vintergatan för γαλαξίας κύκλος, och med latinska bokstäver blir det galaxías kýklos. Det betyder ”mjölkringen” eller ”mjölcirkeln”. På engelska heter Vintergatan Milky way = ”mjölkvita vägen” medan den på finska heter Linnunrata = ”fågelvägen”, för att ta ytterligare några exempel.

Äldre inlägg