Om

I denna blogg skriver jag, Mikael, i stort sett om vad som helst, men som namnet på bloggen antyder mest om skeenden m.m. i naturen. Russula är kremlornas vetenskapliga släktnamn. Detta svampsläkte är stort och det innehåller både några fina matsvampar och en del skarpa svagt giftiga arter. På bilden en storkremla (Rússula paludósa).

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Var det vaktlar?

I 2 Mos 16:13 och 4 Mos 11:31-32 står det att det under Israels vandring i Sinai öken kom vaktlar flygande. Dessa kom i stor mängd och Israels barn kunde fånga dem, laga till dem och äta dem.
 
Frågan är om det var vaktlar. I vissa äldre bibelöversättningar står t.ex. ”åkerhöns”, men det är inget namn på en fågelart utan beskriver snarare var de håller till. Det är inte viktigt att exakt veta vad det var för fåglar, men det kan ändå vara intressant att ta reda på de ornitologiska omständigheterna lite mer.
 
Vaktlar förekommer inte i någon större utsträckning i det aktuella området utom möjligen under flyttningen. Dessutom håller de sig väl dolda. De är överhuvudtaget svåra att få syn på. Skulle man emellertid råka stöta upp en vaktel flyger den bara en kort sträcka innan den landar igen och försvinner.
 
Vakteln tillhör hönsfåglarna vilka för det mesta har korta rundade vingar, vilket gör att de är dåliga flygare. De flyger alltså ogärna och blir därför väldigt markbundna. Detta gäller i synnerhet de egentliga fälthönsen dit vakteln hör. Undantag gäller för flyttningstiden under vår och höst.
 
Om det inte var vaktlar, vad kan det då ha varit?
Det finns en fågelfamilj som heter flyghöns. Den förekommer framförallt i Afrika, t.ex. runt Medelhavets södra stränder, men vissa arter häckar också i Levanten och några t o m ända borta i Indien. De är dessutom stationära och finns inom samma område i stort sett året om. Däremot kan de företa långa flygningar för att komma till vattenhål, men de har inga direkta övervintringsområden. Familjen innehåller 16 arter, varav två förekommer i sydvästra Europa.
I nästa stycke följer en kort presentation av denna fågelfamilj.
 
Flyghönsen (familj: Pteroclídidae) är en liten märklig fågelfamilj, så pass märklig att den får bilda en egen ordning (Pteroclidifórmes). Allmänt liknar de hönsfåglar (ordning: Gallifórmes), medan den satta kroppen med kort näbb och korta ben påminner om duvor (ordning: Columbifórmes). De långa spetsiga vingarna antyder också att de står vadarfåglarna (ordning: Charadriifórmes) rätt nära.
 
Flyghönsen är alltså inte hönsfåglar utan utgör en egen ordning. De har långa spetsiga vingar, vilket gör dem till goda flygare. De kallas flyghöns helt enkelt därför att de flyger bra och liknar hönsfåglar.
De brukar samlas i stora flockar vid vattensamlingar för att dricka och de kan flyga långa sträckor för att komma till dessa. Israels barn var givetvis också tvungna att ha nära till vatten och man kan därför tänka sig att de uppsökte vattenreservoarer och källor, dit också fåglarna kom.
De allra flesta arter flyghöns uppsöker vattenhålen under morgontimmarna, men i 2 Mos 16:13a står det: ”Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret”.
 
Det finns faktiskt en art som uppsöker vattenhålen under kvällen. Den heter strimmig flyghöna (Ptérocles lichtenstéinii), och det intressanta är att den förekommer bl.a. på Sinaihalvön och i södra Israel. Det är framförallt under den sena skymningen som den befinner sig vid vattenhålen. Därför är det också intressant att se vad det står i 2 Mos 16:12; ”Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta”.
Vad det faktiskt var för fåglar vet bara Gud, och det har som sagt ingen betydelse. Jag tycker dock att den strimmiga flyghönan stämmer otroligt väl med vad som står i Bibeln. Tänk om det var denna lilla fågel som bl.a. fick utgöra föda för Israels folk under ökenvandringen?!
Man kan som sagt bara gissa.
 
Annat som jag tycker är intressant är att de flesta flyghöns är brokiga och har rätt färgstarka partier i fjäderdräkten. De är också i allmänhet 30-40 cm långa.
Den strimmiga flyghönan är bara 22-25 cm lång och har spräcklig och vattrad fjäderdräkt. Den är alltså den minsta och oansenligaste av dem alla.

Varför Jesus Kristus

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er”; (Fil. 4:4). Hur kan Paulus så med eftertryck uppmana oss att ALLTID vara glada i Herren? När man mår bra och allt verkar positivt, då kanske man kan instämma i detta. Tillvaron kan emellertid, som vi alla vet, ofta upplevas som tung, meningslös och godtycklig. Hur kan man då säga att vi alltid ska glädja oss? Vi måste ju också få vara ledsna, sura och griniga. Livet består av både glädje och sorg. Både liv och död ingår i tillvaron. Man kan väl inte alltid vara lycklig?
 
Nyckeln ligger i att det står: ”Gläd er i HERREN!” Glädjen i Herren kan inte brytas ner av något på jorden eftersom den glädjen är himmelsk, den står över allt annat. Därför kan man verkligen vara glad oavsett vilken livssituation man befinner sig i, vilket humör man är på, eller i vilket hälsotillstånd man befinner sig.
 
Bibeln säger att inför Gud finns den verkliga glädjen. Det är här på jorden som vi har både glädje och sorg, både liv och död, både lycka och förtvivlan. Gud kallar oss till den eviga glädjen och lyckan, till det eviga Livet. Säger vi ”ja” till Jesus som vår räddare och försonare, har Gud lovat oss detta. Det sker genom TRON på Jesus, att vi accepterar det han har gjort för oss.
Vad säger Bibeln mer om detta? Jo, att det finns en sanning som är uppenbarad av Gud. Det står inte att det kanske är sant för dig men inte för mig, eller tvärtom. Den talar om EN sanning, DEN SANNE. Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”; (Joh. 14:6).
 
Varför är Jesus så kategorisk? Varför finns det ingen annan väg? Varför finns räddningen endast hos Jesus? Det finns ju så många religioner och tankesystem, många kloka och insiktsfulla funderingar. Kan inte de vara bra också?
Gud visar i Bibeln hur Han genom historien har kallat människan tillbaka till sig. Gud är suveränt fri att handla, men vi kan inte hitta på något eget. Vi måste följa det Gud förelägger oss! Han var tvungen att göra det yttersta för att rädda oss från vår synd och ondska, från vår egennytta och bundenhet i oss själva: Nämligen att utge sin egen Son, Jesus Kristus. HAN gjorde det vi inte kunde. Han gjorde det för oss, för att Han älskar oss!
 
När Gud själv kommer till jorden måste allt annat förblekna! Detta är den verkliga glädjen!

Vinterfåglar inpå knuten

För åttonde året inbjuder Sveriges ornitologiska förening (SOF) allmänheten att räkna fåglarna vid fågelborden.
Den 25-28 januari finns det möjlighet att delta i denna roliga och avspända undersökning. Den ligger inte till grund för någon vetenskaplig forskning, men den visar trender på ett tydligt sätt.
Idag är det en väldig fart på fåglarna här och som de flesta år har jag mest talgoxar.
 
När jag växte upp var det en självklarhet att mata fåglarna om vintern, och det var dessutom ett trevligt och avkopplande sätt att lära sig hur de ser ut. Man får dem så nära att det är lätt att studera dem. Sedan är inte steget långt till att sätta upp holkar på våren. På detta sätt hjälper man fåglarna både vinter och sommar.
 
Dessutom hjälper vi oss själva eftersom fåglarna tar otroligt mycket insekter. Det måste finnas blommor för insekterna, men blir insekterna för många så kan de gå väldigt hårt fram på växterna.
Balansen är viktig. Blommor för insekterna och insekter för fåglarna. Ja, vi kan förlänga listan både i början och i slutet.
Räkningen vid fågelborden är som sagt både en rolig och viktig uppgift! Delta gärna!

I solvändans tecken


 
Solvändan (Heliánthemum nummulárium) är en liten dvärgbuske som i Sverige framförallt förekommer i de östra delarna, ungefär upp till Uppland. Den finns även spridd i sydöstra Norrland.
Den växer numera mest i betesmarker och kalkrika torrbackar. Igenväxning är ett hot mot arten.
Det som har gett växten dess namn är att blomman alltid är vänd mot solen, och allteftersom solen ändrar läge på himlen så vrider sig solvändan efter den. Om solen skulle gå i moln, så sluter sig blomman. I knoppstadiet och vid överblomningen hänger den bara rakt ner.
 
Kan då denna lilla blomma lära oss något viktigt? Jag tror det.
I denna värld är det ju bra att vara solvent, men man borde nog också behöva vara mer ”solvänd”. Kanske på flera vis.
 
I Matteusevangeliet 14:28-33 berättas det om när Jesus går på vattnet. Lärjungarna blev först rädda eftersom de trodde att det var en vålnad som kom gående på sjön. Jesus sa till dem att det var Han och att de inte behövde vara rädda.
Petrus som ofta var direkt och spontan sa till Jesus: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” Jesus tillät det, och Petrus började gå. När Petrus såg hur mycket det blåste och vågorna gick höga, så blev han rädd och började sjunka. Han släppte blicken på Jesus och såg på omständigheterna istället, och det var ju därför han började sjunka. Nu ropade Petrus på Jesus, och direkt var Herren där med sin uträckta arm och drog upp honom ur vattnet. Jesus hör alltid när vi ber till Honom och finns där för att hjälpa.

 
Det är nyttigt att tänka på hur fort allt kan gå. Talar man i mobiltelefon eller gör något annat som stör uppmärksamheten vid bilkörning, så kan det räcka med en sekund av okoncentration för att man helt ska tappa kontrollen.
Ännu viktigare är att veta åt vilket håll man ska gå på livets väg och att inte låta sig distraheras.
I Hebreerbrevet 12:2 står det: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” Följer vi Honom, så är vi alltid på den rätta vägen. Detta skulle jag vilja kalla för att vandra i solvändans tecken.

Vilka dagar!


 
Forsande vatten och minus 20 grader gör att det blir så här vackert, 24 jan 2013.
 
Under några dagar har vi haft ett strålande vinterväder med drygt minus 20 grader under morgontimmarna och soligt på dagarna. Dessutom har det varit vindstilla.
Kommande natt blir nog den sista riktigt kalla för denna gång. Vintern är inte slut än, men det verkar bli en omläggning av vädret under de närmsta dagarna. Högtrycket kommer att hamna sydost om oss och det kan kanske bli plusgrader nästa vecka.
 
Tycker att det på det stora hela har varit en fin vinter. Mildväder har vi inte sluppit, men å andra sidan har det varit flera stabila och kalla högtryckssituationer och inte alltför mycket snö.
På julaftonen var snötäcket 27 cm, och det är också det hittills största snödjupet denna säsong.

Äldre inlägg