Så här års har vi en hel del friluftsgudstjänster, och visst är det underbart när vädret är fint och man verkligen kan sitta ute. Fåglarna sjunger och alla är så positiva.
 
Under en friluftsgudstjänst för ett par år sedan hände något fantastiskt. Vi var framme vid förbönen, och när prästen säger att var och en kan be tyst börjar med en gång en svarthätta att sjunga starkt och intensivt rakt ovanför menigheten. Det var som ett himmelskt tungotal under den "tysta" bönen. Svarthättan har kanske den klaraste och renaste tonen i den svenska fågelvärlden.
Strax innan detta hände hade vi i sv ps 752 vers 2 sjungit: "Och när dagen lång du hör fåglars sång, hör du himmelens egna ljud".
Efteråt sa prästen, som också är intresserad av fåglar och annat i naturen: "Det var starkt"!
 
Det hände ytterligare en fantastisk sak vid nämnda friluftsgudstjänst. Högtalaranläggningen fungerade inte (i vanlig ordning), men ändå sa de som har väldigt nedsatt hörsel att de hade hört allt.