Om

I denna blogg skriver jag, Mikael, i stort sett om vad som helst, men som namnet på bloggen antyder mest om skeenden m.m. i naturen. Russula är kremlornas vetenskapliga släktnamn. Detta svampsläkte är stort och det innehåller både några fina matsvampar och en del skarpa svagt giftiga arter. På bilden en storkremla (Rússula paludósa).

Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Sommar


 
Så fort går en sommar. Nej den är faktiskt inte slut än, en dryg månad återstår åtminstone. Det är ändå en tanke man kan få vid denna tid på året.
Efter en lång höst resp vinter, och kanske en kall vår, kommer så äntligen sommaren. Den är välkommen, och har man dessutom längtat efter den i åtskilliga månader så blir glädjen desto större. Men, sen går den så fort förbi.
 
Likadant är det med semestern. Man sliter under hela året, förhoppningsvis trivs man på jobbet också, och ser fram emot semestern. Ofta kan det kännas omotiverat att jobba de sista veckorna före ledigheten, men vad skönt när man äntligen får semester! Men, sen går även den så fort förbi.
 
Riktigt så illa är det nog inte, men det är en känsla som ofta smyger sig på. Det som kan verka som att sommaren redan är förbi är att de flesta fåglar har tystnat, växtligheten börjar blomma över och gå i frukt och dagarna blir kortare.
Det kan då vara bra att tänka på att vi har mellan en och två månader kvar av relativt varmt väder. En sensommar och längre fram kanske t o m en brittsommar.
 
Det finns en latinsk sentens som man kan göra till sin devis: ”Carpe diem, quam minimum crédula póstero”. Dvs: ’Fånga dagen (egentligen ’plocka dagen’), och förlita dig så lite som möjligt på morgondagen’. Det har att göra med att kunna leva i nuet och ta vara på den dag som är.
”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren”.
 
Tycker man ändå att det är tråkigt att sommaren inte är längre än vad den är, så är en hoppfull tanke att redan under kommande höst bildas de knoppar som ska slå ut till våren. De ligger färdiga under hela vintern och bara väntar på värme. Det kommer ännu en vår och ännu en sommar! I överförd mening kan man då tänka att om situationer känns hopplösa, så är det viktigt att ha något att se fram emot.
 
Sedan är det viktiga i livet kanske inte årstider och väder, även om det påverkar oss mer än vi tror. Det viktiga är att få ha nära och kära omkring sig, och att umgås med goda vänner och kamrater. Det är en nåd att stilla bedja om, för ensamheten kan vara ett gissel.
 
Om vi går ännu längre så måste vi inse att de jordiska somrarna kommer att ta slut. Likaså livet på jorden, det går så fort förbi och tar slut. Det drabbar både den som har haft ett stort umgänge och den som har varit ensam.
Därför tror jag att det ALLRA viktigaste är att den levande Guden, glädjens Gud, gemenskapens Gud, hoppets Gud och den evige Guden får vara den främste i våra liv.
I Jeremia 29:11-14a står det: ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren”.
 
I slutet av Jesu avskedstal till sina lärjungar ber Jesus till Fadern för alla människor som har kommit till tro på honom: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3).
 
I 1 Tim 2:3b-4 säger Paulus: ”Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen”.
GUD VILL att alla människor ska bli frälsta. Därför söker Jesus alla och ber för alla. När allt det jordiska försvinner är Gud i Jesus, hans ENDE Son, vårt ENDA hopp.
Därför måste också vi tala med människor om Herren Jesus. Detta är vad Gud vill!
 
Jesus Kristus är Herre!

Tidegärden

Att leva med tidegärden är ungefär som att vara meteorologisk synopsobservatör.

Vid dagens början, alltså kl 06 på morgonen, ber vi morgonbön (eller på latin laudes). Man kan också ha (prim) vid dagens första timme, kl 07, vilket är en kortare bön.

Under dagen har vi sedan förmiddagsbön kl 09 (ters), middagsbön kl 12 (sext) och eftermiddagsbön kl 15 (non).

Kl 18 ber vi aftonsång (vesper) och kl 21 aftonbön (completorium). Denna senare bön kompletterar alltså dagen och dess böner.

Kl 00 är det (vigilia), dvs midnattsbön eller nocturne. Man kan antingen be denna midnattsbön eller också (matutin) ottesång kl 03. Man brukar sällan ha båda dessa, utan det är ofta fråga om antingen eller.

Synopsobservatörer borde således vara några av de mest andliga människor som finns, eller?

Hej, hej, sommartider!


 
Nu har man alltså kommit så långt att man har inlett årets sommarsemester. Det känns alltid väldigt gott! Oavsett vad jag har tänkt göra under denna ledighet så brukar jag, om det går, bara slappa under de första dagarna. Det är skönt att varva ner. Så småningom infinner sig insikten att jag inte behöver göra det och det eller åka hit och dit. Visst gör jag olika saker under semestern men jag försöker åtminstone att sänka tempot, hinna ifatt mig själv och gärna läsa en hel del.
Under de senaste åren har jag varit i Frankrike resp Finland, så i år stannar jag nog i Sverige.
 
Nu tar svampsäsongen fart igen. I och för sig går det att plocka matsvamp året om. Frostvaxing och trattkantarell överräcker stafettpinnen till vinterskivling som i sin tur lämnar över till toppmurkla och vårmusseron, t.ex.
Det är alltid lika trevligt att plocka de första sandsopparna. Dessa kan man torka och då får de nästan murkelsmak. (Läs gärna om sandsoppen tidigare här i bloggen! Den är ett giftfritt alternativ till stenmurklan som ju faktiskt är en giftsvamp). De tidiga kremlorna, blodriskorna och givetvis karljohan och kantarell är sådant som får en att vara lite mer rörlig nu. Kanske det t o m kan bli så att man minskar på BMI.
 
Denna tid på året är möjligen också reflektionens tid? När alla måsten börjar lägga sig, så får man lite tid för eftertanke och funderingar. Jag inser att om jag får leva och ha hälsan så har jag tio år kvar till pensionen. Även om jag anser att man efter det att man har fyllt femtio inte börjar störtdyka utför utan befinner sig några år på högplatån, så börjar det ändå så sakteliga att gå mot höst mänskligt sett. Många närstående, släktingar och vänner har lämnat det jordiska, och de blir bara fler och fler. Man kan inte undgå att ägna de stora existentiella frågorna en tanke, utan den bibliska eskatologin får för varje år större aktualitet.
Det är ändå både hoppfullt och glädjande att kunna få komma ut i naturen, träffa goda vänner och andra trevliga medmänniskor, och att kunna se framåt. Luther säger väl ungefär så här, att han skulle plantera ett träd idag även om han visste att jorden gick under i morgon. Vi kan inte resignera och säga att det inte är lönt att göra någonting längre, utan vi måste hela tiden se framåt och förtrösta på Gud och hans löften!
 
En bra devis som många har använt sig av genom åren är: Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren.