Om

I denna blogg skriver jag, Mikael, i stort sett om vad som helst, men som namnet på bloggen antyder mest om skeenden m.m. i naturen. Russula är kremlornas vetenskapliga släktnamn. Detta svampsläkte är stort och det innehåller både några fina matsvampar och en del skarpa svagt giftiga arter. På bilden en storkremla (Rússula paludósa).

Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Skål

För att fira något är det sedan gammalt sed att höja sin dryckesskål eller sitt dricksglas och ”skåla” tillsammans. Symposium, som vi har fått från latinet och ytterst av grekiskans ’symposion’, betyder ”dryckeslag” eller ”samdrickande”. Även om betydelsen idag är ”konferens” och liknande, så kanske inte ”samdrickandet” helt har utelämnats i dessa sammanhang.
 
En utbredd uppfattning i Sverige är att ’pokulera’ skulle betyda ungefär ”konversera” eller ”sitta och småprata”. Detta är emellertid fel. Pokulera betyder ”supa”, ”svira”, ”rumla om” och ”festa”. Eller varför inte ”svinga bägaren”, då ordet kommer av latinets ’poculáre’ vilket går tillbaka på det latinska substantivet ’póculum’ som betyder ”bägare”.
 
En kul parallell är ordet ”pokal” som kommer av senlatinets ’báucalis’, ursprungligen från grekiskans ’baúkalis’, och som vi har fått in i svenskan via italienskans ’boccále’ samt en omväg över både franskan och tyskan.
Sedan urminnes tider har det varit vanligt att man har druckit en segerskål när man har vunnit en kamp. Från slutet av 1800-talet utvecklades denna sed åt ett säreget håll. Vi vet ju hur det brukar se ut när man har vunnit t.ex. ett Formel 1-lopp. Segerskålen dricker man direkt ur champagneflaskan och bägaren, pokalen, behåller man som trofé.
 
På tal om champagne, så är det ju den dryck som har blivit nr 1 när det gäller festligt skålande.
Champagne är Frankrikes nordligaste vinregion, och det är bara mousserande vin därifrån som har rätt att kallas champagne. Vinet måste dessutom vara framställt enligt den så kallade champagnemetoden. Den innebär bl.a. att man jäser vinet en andra gång på flaska.
Pierre Pérignon, benediktinermunk och mera känd som Dom Pérignon, var mycket intresserad av både vinifiering och av urvalet av druvor för vinframställningen. Även om han inte uppfann det mousserande vinet, så förknippas han med utvecklingen och förfiningen av champagnetillverkningen. Dom Pérignon jobbade mycket med kolsyran i champagnen och när han kom fram till ett bra resultat och provsmakade, så lär han ha sagt: Jag dricker stjärnor.
Idag ger firman Moët & Chandon ut en prestigechampagne som heter ”Dom Pérignon”.

I Champagne är det bara tre druvsorter som gäller. Två blåa, vilka är Pinot Noir och Pinot Meunier, samt den gröna Chardonnay.
Dom Pérignon lär har gillat Pinot Noir mest. Denna druva är svår och ojämn, och den blir bra bara på ett fåtal platser på jorden. Bourgognes röda viner är ett praktexempel på denna druvas förfining och absoluta höjdpunkt.

Nu har det gått över 300 år sedan Dom Pérignon verkade, och idag finns milslånga underjordiska champagnelager i Champagnes båda metropoler Reims och Épernay. Bl.a. i dessa två städer finns ett flertal champagnefirmor. Louis Roederer t.ex. är en av de äldsta, grundad 1776, och också den firma som tillverkar en av världens dyraste och finaste champagner.
 
Champagnes geografiska läge har inneburit att regionen genom historien har varit skådeplatsen för många konflikter. Det har inte bara handlat om gränstvister med Tyskland, utan oroligheter förekom t.ex. redan under romartiden. Under de senaste århundradena fick detta till följd att också champagnefirmornas ägare var tvungna att ge sig ut i krig. Flera av dem stupade, och därför var det påfallande vanligt i Champagne att firmorna drevs vidare av änkorna.
 
Bland alla dessa ”champagneänkor” har vi t.ex. Barbe-Nicole Ponsardin. Hon var gift med François Clicquot och blev änka redan som 27-åring. Hon utvecklade därefter på egen hand firman Clicquot-Ponsardin. Med hjälp av några skickliga försäljare fick hon stora framgångar på den ryska marknaden, och i S:t Petersburg kallades vinet ”Klikovskoje”.
Även i Sverige är La veuve Clicquot (änkan Clicquot) välkänd. Flaskan har gul etikett och därför kallas champagnen för ”Gula änkan” på svenska.
 
Louise Pommery inriktade sig på att försöka vinna den engelska marknaden. Även en annan änka, Odette Pol-Roger, hade trogna kunder i England. Winston Churchill köpte t.ex. all sin champagne av Pol-Roger.
 
Till sist kan jag nämna ännu en änka i sammanhanget, Elisabeth Bollinger. Hennes champagnefirma tillhör också de mest framgångsrika.
När James Bond dricker champagne är det så gott som alltid Bollinger. I de tidigaste filmerna dricker han "Dom Pérignon" från Moët & Chandon. Se ovan! Bond är i och för sig en fiktiv figur, men som reklam kanske det fungerar.
 
Oavsett om ni skålar i äkta champagne, något annat mousserande vin, alkoholfritt eller inte skålar alls, så önskar jag Er ett Gott Nytt År!

Levande julkrubba


 
För andra året i rad hade vi ”Levande julkrubba” i Länghem i dagarna två.
Under förmiddagarna har skolor och förskolor från fyra orter gått vandringen, likaså konfirmander. Vuxen- barngrupper, även från våra grannförsamlingar, har fått en särskild inbjudan. Under sena eftermiddagen och kvällen har vandringen varit öppen för allmänheten.
Anställda i Svenska kyrkan i Länghem har förberett Länghems prästgård med omnejd för denna begivenhet. Tillsammans med volontärer från när och lite längre bort har de sedan, vägledda av stjärnan, hjälpt vandrarna att hitta stallet där Jesusbarnet låg.
 
En medvandrare välkomnar dem som ska gå vandringen.
Det är under dessa dagar mycket folk i Betlehem. Kejsar Augustus i Rom har befallt att alla invånare i hans väldiga rike skall skattskrivas. Vid stadsporten står vakter som gärna vill ha så mycket pengar som möjligt för att släppa in de besökande. Väl inne i staden möts vi av en tjänsteman som har hand om själva folkräkningen och skattskrivningen, och där får alla skriva sina namn på pergament.
 
Vi kommer in till en bagare som bakar pepparkakor i en liten ugn. Vi blir också bjudna på varsin pepparkaka och dessa har formen av en stjärna, för vi följer ju stjärnan för att hitta den nyfödde kungen. Bagaren sjunger också en bagarvisa för oss.
Sedan kommer vi fram till torget där några torgdamer vill sälja sina produkter, bl.a. frukt, grönsaker och ägg. Några hönor finns på plats och värper ägg lite då och då. På torget finns även försäljare av andra alster, t.ex. tyger och ädelstenar. Vi möter också en krukmakare som sitter och drejar, samt säljer sina skålar och kannor m.m.
Tyvärr har vi inte råd att köpa så mycket eftersom vakten vid stadsporten roffade åt sig nästan alla våra pengar, men vi blir till vår glädje i stället bjudna på lite smakprov av försäljarna.
 
Hela tiden, beledsagad av medvandraren, söker vi efter Jesusbarnet. Vi får reda på att en man och en höggravid kvinna har passerat här, och vi fortsätter att följa efter och försöka hitta dem. Det måste ju vara detta barn, som snart ska födas, som vi letar efter.
Vi passerar en smed som står och arbetar i sitt anletes svett: ”Nej, här är de inte. Men det unga paret kom förbi för en stund sedan, och jag skickade dem vidare till värdshuset där borta eftersom de sökte husrum”.
 
När vi knackar på värdshusets dörr kommer en yrvaken och lite irriterad värdshusvärd ut. Han berättar att mannen och den unga kvinnan, som verkade kunna föda när som helst, hade sökt rum hos honom. Han hade fullbelagt under dessa hektiska dagar i Betlehem så han hade bara kunnat erbjuda paret ett stall, och vi vandrar förstås oförtrutet vidare mot detta stall.
 
På vägen dit möter vi några herdar som också berättar att de har sett stjärnan, och nu går allt fort. Av de vise männen får vi gåvor att ta med till barnet, och vi möts t o m av en änglakör som sjunger Guds lov och berättar att nu har barnet fötts.
Vi ser att stjärnan lyser så starkt och den stannar över stallet där barnet är.
 
Försiktigt går vi in i stallet och där finner vi Josef och Maria, och det nyfödda barnet ligger lindat i en krubba. Vi välkomnas av Josef medan Maria sjunger en vaggvisa.
Vi får lägga ner våra gåvor och tackar för att vi fick vara med om detta stora under, Guds stora gåva i ett litet nyfött barn.
”Oss är en frälsare född”.
 
Här slutar vandringen, men vi blir inbjudna till ”Café Betlehem” för lite värmande och gott fika. På vägen in till prästgården kan vi också titta på de får som herdarna vaktade om natten.
Kanske får vi möjlighet att genomföra detta i Länghem även nästa år. Det blir i så fall tredje gången, och då har det ju blivit en tradition.

Hög medelmolnighet i november 2014


 
Förvisso var november i år molnrik men det blev inget nytt molnrekord för vår del. Medelmolnigheten var 92 %, och under de senaste 23 åren har nio månader kommit upp i minst 90 % medelmolnighet i Fägerhult.
Här mäter jag inte solskenstimmar utan endast molnmängd och medelmolnighet, men man kan ändå förstå att 92 % är rätt mycket moln. Så sent som i februari i år var medelmolnigheten också 92 %. Visst är minnet kort!
Sedan är det värt att påpeka att under sommaren kan det vara fler soltimmar än under vintern med samma molnmängd, och det beror ju på att solen är uppe betydligt längre under sommaren.
 
Riktigt mörkt var det i dec 2007 med 95 % och i jan 2008 med 92 % i medelmolnighet. Det var inte en enda klar dag under dessa två månader i sträck, däremot 56 mulna.
 
Det är ingen myt att det är mycket moln i november. Annars skulle man kunna tro att man låter lura sig av att dagarna är kortare och att det i regel inte är någon snö.
Visst är det mörkt i november, men det stämmer också att denna kalendermånad ofta är molnrik.
Molnrekordet innehas av november 2009 då medelmolnigheten var 97 % och antalet mulna dagar 29 st.
 
Av förklarliga skäl var det mycket om moln i detta inlägg, men det slogs faktiskt också ett nytt värmerekord under den gångna månaden. Den 2 nov var det +13.6° och det är nytt novemberrekord för högsta maxtemperatur i Fägerhult.
Det gamla rekordet var +12.8°, också uppmätt den 2 nov men det var år 1999.