Om

I denna blogg skriver jag, Mikael, i stort sett om vad som helst, men som namnet på bloggen antyder mest om skeenden m.m. i naturen. Russula är kremlornas vetenskapliga släktnamn. Detta svampsläkte är stort och det innehåller både några fina matsvampar och en del skarpa svagt giftiga arter. På bilden en storkremla (Rússula paludósa).

Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Fruntimmersveckan


Stor blåklocka
 
Då har vi kommit till fruntimmersveckan vilken Fredrik inleder. Begreppet är inte så gammalt utan härrör från senare hälften av 1800-talet, och veckans sjätte namn Emma kom in i almanackan så sent som 1827.
Ursprungligen var det fruntimmersveckans tredje dag den 20 juli, Margaretadagen, som det sades regna ovanligt mycket. Senare kom hela veckan att betraktas som regnrik. Detta har givetvis att göra med att vi just denna vecka är inne i en statistiskt bevisat mycket nederbördsrik period.
 
Vilka är nu namnen igen? Sara 19:e, Margareta 20:e, Johanna 21:a, Magdalena 22:a, Emma 23:e och Kristina 24:e. Fredrik, som har namnsdag den 18:e, är veckans första namn och är således tuppen i hönsgården.
Egentligen är denna nederbördsrika period längre än en vecka, och ett stort antal dagar i slutet av juli har rykte om sig att vara våta. T.ex. går den 25:e, då Jakob har namnsdag, i Norge under benämningen Jakob våthatt.

Veckan har alltid varit lite "flytande", alltså inte bara vad det gäller nederbörd. Ibland har just den sistnämnde, Jakob, fått ingå i veckan som enda mansnamn i stället för Fredrik.

Jungfru Marie nycklar


Jungfru Marie nycklar
 
Familjen orkidéer (Orchidaceae) tillhör sparrisordningen (Asparagales) enligt de senaste taxonomiska rönen.
Rätt många orkidéer är kalkkrävande eller i varje fall kalkgynnade. I våra trakter som mycket domineras av sura granskogar är det bara ett fåtal orkidéarter som trivs. Vi har t.ex. spindelblomster, knärot och korallrot, vilka alla är rätt små. Bland de större arterna växer hos oss framförallt fläcknycklar, ängsnycklar och grönvit nattviol.
 
Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata), tidigare även kallad fläckigt nyckelblomster tillhör släktet handnycklar (Dactylorhiza). Arten är indelad i två underarter, dels nominatformen Dactylorhiza maculata maculata vilken heter jungfru Marie nycklar på svenska, och dels Dactylorhiza maculata fuchsii vars svenska namn är skogsnycklar.
Skogsnycklarna är kalkgynnade, och här i Västergötland finner man dem framförallt i kalkområdena norr om Ulricehamn mot Skaraborg. Jungfru Marie nycklar finns däremot här i Kind.
 
Häromdagen besökte jag en äng där det växte alldeles fullt av jungfru Marie nycklar. Denna underart är variabel men ändå rätt lätt att känna igen. Från de närstående skogsnycklarna skiljer den sig framförallt genom att den inte är fullt så kraftig och att mittfliken på blomläppen är liten. Hos skogsnycklarna är blomläppen tydligt delad i tre ungefär lika stora flikar.

Det är fint när man gör det lilla man kan för att gynna växt- och djurliv. På ovan nämnda äng fick det blomma ifred. När sedan allt är överblommat kan man utföra slåtter och kanske t o m låta nötkreatur efterbeta där. Vill man gynna de växter som föredrar näringsfattig jord ska man kanske inte låta djuren gå och gödsla i området, utan då kan det räcka med en lieslåtter.

Vetenskapliga namn


Kärrdunört (Epilobium palustre)
 
Tidigt i historien har människor försökt att beskriva sin omgivning. Att göra så är förutsättningen för att kunna lära sig mer, att forska och gå på djupet.
Det var också viktigt i gången tid att det fanns namn på de grödor man odlade och på de redskap som användes i jordbruket t.ex., och så är förhållandet givetvis än idag.
 
När antikens vetenskapsmän skulle beskriva djur och annat inom biologin hade de kanske inte ett namn som vi tänker oss på dessa organismer, utan mer en lång beskrivning av desamma. Detta var rätt otympligt.
När Linné under 1700-talet fullbordade den binära nomenklaturen var det minst sagt genialiskt. Nu kunde varje art presenteras mycket kortare med ett släktnamn och ett artepitet. T.ex. fick gullvivan heta ’Primula veris’. Primula kan översättas med ”förstling” eller ”primör” och ’veris’ med ”vårens” eller ”hörande till våren”. Till svenska skulle man kunna kortöversätta det med ”vårprimör”.
Man skrev på latin eftersom det var dåtidens gemensamma språk både inom kyrkan och inom vetenskapen, bl.a. Däremot är det inte riktigt att kalla denna namngivning för ”latinska namn”, eftersom dessa inte var det latinska språkets benämningar på organismerna utan just en vetenskaplig konstruktion.
 
Taxonomin har sedan medeltiden utvecklats ytterligare. Dessutom har hela tiden nya forskningsrön gjort att de vetenskapliga namnen har ändrats. Inte minst under de allra senaste åren när man har studerat på molekylnivå och tagit hänsyn till genetiska kunskaper, så har det skett stora förändringar inom detta område.
Själv har jag tagit del av de nya rönen bl.a. gällande fåglar, växter och svampar, och jag måste säga att det bara är att lära om ordentligt. Det är inte enbart de binära artnamnen som har reviderats, utan även ordningar och familjetillhörighet är till stor del omvärderade.
I radio och TV hör jag flera, och det gäller även proffs inom resp område, som använder en föråldrad taxonomi. Det är inte så konstigt egentligen för det gäller, som jag skrev ovan, att verkligen lära om.
 
Nu får vi se hur vi alla kan lyckas med detta. Det är nog inte så svårt att lära sig något nytt, däremot kan de gamla namnen störa en del. Det är ungefär som att komma ihåg psalmnumren i 1986 års psalmbok. Man pluggar ju inte in dessa nummer men man minns fortfarande rätt många från 1937:ans psalmbok, vilket ju kan vara rätt onödigt.

Schersmin


Doftschersmin
 
Nu blommar den väldoftande schersminen, och den art jag har i trädgården heter just doftschersmin (Philadelphus coronarius). Väldigt ofta hör man emellertid att folk säger att de har en jasmin i trädgården, men så är troligen inte fallet.
 
Jasminerna (släktet Jasminum) tillhör en annan växtfamilj, nämligen syrenväxterna (Oleaceae) vilket även t.ex. asken och olivträdet gör, medan schersminerna är hortensiaväxter (Hydrangeaceae).
Flera jasminarters blommor doftar också intensivt och de används t.ex. i parfymer och som smaksättare i te. Att låta någon av schersminarterna vara smaksättare vore däremot inte tillrådligt eftersom dessa innehåller giftiga ämnen.
 
Jasminerna förekommer främst som krukväxter i Sverige och det är bara några få arter som tål att planteras ut i en trädgård, och det skulle dessutom bara gå i de allra mest gynnsamma växtzonerna.
 
Schersminerna däremot är vanliga i trädgårdarna i vårt land, och vissa arter/sorter kan växa i zon 7. Att de så ofta förväxlas med jasminerna är nog både likheten i namnen samt att bägge växtsläktena har väldoftande blommor.

Högsommar


Ängsklocka
 
När vi kom in i juli anlände också högsommarvärmen. I och för sig var det +25.0° den 12 juni men i stort var junimånaden sval, närmare bestämt 1.5° under normalt.
I dag den 1 juli hade vi +26.9°, samt helklart och svaga vindar. Riktigt trevligt! På jobbet satt vi på middagen ute och åt sill och potatis, och till efterrätt jordgubbar och glass.
 
Under de senaste dagarna har många fåglar börjat sjunga på nytt då de lägger nya kullar. Allmänt är det mindre fågelsång nu än under försommaren, men under de tidiga morgontimmarna är fågelkören fortfarande intensiv.
För andra året i rad häckar ett göktytepar i trädgården. De använder samma hålighet som förra året i ett äppelträd. Under den senaste veckan har föräldrarna matat ungarna och i dag hörde jag för första gången ungarnas läten i boet.
 
Högtrycket kanske inte står sig så många dagar framåt, men vi får hoppas att det byggs upp rätt snart igen nu när det äntligen har närmat sig Skandinavien och börjat värma upp havsvattnet.