Balkangemsrot
 
I Sverige förekommer fem arter gemsrötter, förutom ett stort antal hybrider, korsningar och sorter, och de tillhör alla släktet Dorónicum vilket ingår i familjen korgblommiga växter Asteraceae. I hela världen finns omkring 35 arter, och de har sitt ursprung i tempererade Eurasien och i Nordafrika. De blir allt mellan 10 och 110 cm höga.
 
Släktnamnet sägs komma av de grekiska orden ’doron’ och ’nike’ vilka betyder ”gåva” respektive ”seger”. Arterna i släktet innehåller ett giftigt ämne som kan användas mot giftiga bett, och förklaringen till släktnamnet skulle då vara att växtgiftet segrar över djurgiftet.
Såväl härledning som förklaring till namnet är med all säkerhet folketymologisk eftersom det saknas både i den grekiska och i den romerska klassiska litteraturen.
Namnet dyker upp i franskan på 1400-talet som ’deronic’ =”gemsrot”. Det sker troligtvis via mosarabiskan, och ursprunget skulle då kunna vara det arabiska ’daraunag’ med samma betydelse. Att växtsläktet över huvud taget har fått namnet gemsrot sägs bero på att gemsjägare åt av rötterna för att inte gripas av svindel.
 
De fem arter som finns i Sverige är gemsrot (Doronicum orientále), stor gemsrot (D. plantagíneum), klostergemsrot (D. pardaliánches), balkangemsrot (D. colúmnae) samt kaukasisk gemsrot (D. macrophýllum).
Förr kallades dessa växter ofta för vårkrage på svenska, och det gäller framförallt gemsroten och klostergemsroten. Den senare har även gått under namnet alpgemsrot.
 
På bilden har vi balkangemsrot och den växer här i trädgården. Den blir upp till 40 cm hög, och kännetecknas av bladens breda och djupa inskärning vid bladskaftet samt att den saknar utlöpare.